Nedbrytning och energi

Alla äringsämnen som vi stoppar i oss bryts ner i kroppen vilket kallas för katabolism. Denna nedbrytning påbörjas direkt i munhålan och slutar i cellens kraftverk, mitokondrien.
Det är en låg verkningsgrad där ca 60% av energin omedelbart går förlorad som värme. Resten av energin, 40% dvs. utnyttjas inte direkt utan överförs till särskilda molekyler som transporterar energi till den del av cellen som behöver energi. Den viktigaste energitransportören kallas för ATP (Adenosintrifosfat).

Nedbrytningen sker i en lång kedja av kemiska reaktioner där början av denna kedja inte kräver någon tillförsel av syre (Anaerob) men senare i kedjan, där den största delen av energin utvinns, kräver syretillförsel (Aerob).

ATP är som nämnts den viktigaste energitransportören och lagras i små mängder i kroppen. Denna energi som kommer från det lagrade ATP tar snabbt slut och används framförallt vid explosiva rörelser. Vid ett längre arbete och/eller med lägre intensitet använder kroppen lagrade kolhydrater och fett som energitillförsel. För att bygga ATP krävs kreatinfosfat. När detta ämne frigör fosfat frigörs även energi som kan användas för att koppla ihop en ADP(Adenosindifosfat) molekyl med fosfat. Detta bildar då ATP och bär på energi. När vi sedan använder ATP, delar molekylen på sig och frigör fosfatet samt den lagrade energin. Det är denna energi vi då använder bland annat för att röra på oss.